Tillbaka i verkligheten

Sitter här i min härliga nyupptäckta vardagslyx och filosoferar över hur lång tid det kommer att ta att börja klaga på småsaker igen? När kommer jag börja känna att detta livet minsann skulle vara ännu liiiite bättre om jag bara kunde lära mig att ta lite bättre betalt för mina jobb, kunde köpa en ny TV till köket (alldeles nödvändigt faktiskt!), hade mer kvalitetstid att spendera med min familj och mina vänner... Men stopp och belägg! Det var ju PRECIS detta jag lärde mig av min Robinsonupplevelse. Att se lyckan i det lilla och uppskatta det man har, istället för att bara fokusera på det man inte har och strävar efter att få. Skärpning på mig! Typiska I-landsfasoner ser jag nu när jag fått känna på att svälta. Det verkar som att folk i fattigare länder, som Filippinerna, är lyckligare än vad vi är. Jag har tex fått lära mig att det inte finns något ord för depression på filipino. Om det är sant, säger det ju verkligen något om dem...och tyvärr om oss andra också. Vi är bortskämda klagomurar som gnäller om våra små lyxproblem för att vi redan fått våra basbehov uppfyllda. 

Jag ska verkligen försöka att komma ihåg hur det kändes att inte ha någonting och att konstant vara orolig att man inte skulle få något - vad som helst! - att stoppa i magen. Man vet att man är hungrig när man endast drömmer om mat i olika former, nätterna igenom. Tacosallad, biff med bearnaisesås, kladdkaka, chokladbollar med extra kakao i....Okej, undertecknad kontrollnisse måste erkänna att hon även lyckades drömma lite om att maxofilen (min polare Dalil kallar min fullproppade filofax så) hade försvunnit. I första drömmen hade den blivit snodd och i nästa hade jag tappat bort den. Värsta mardrömmen upplevde jag det som dessutom! Vaknade upp med hjärtklappning och ångest. Ganska komiskt om jag får säga det själv. Där ligger jag alltså i ett träsk, i en del av världen som knappt finns korrekt återgiven på kartor, och sover med vetskapen om att jag antagligen inte kommer att få mat på väldigt länge. Det känns ju helt logiskt att ligga och oroa sig om att tappa bort sin fullproppade maxofil i det läget!...Eller inte :)


Kommentarer
Postat av: Elin

Hi hi tack va söt du är :)



Du har helt rätt i vad du skriver i inlägget. Många har ju så lätt för att gnälla på småsaker, istället för att tänka på hur bra dom egentligen har det. Kan man vara glad åt lite, har man mycket att vara glad åt. :) Tror att många skulle värdera livet på ett annat sätt om dom tänkte i dom banorna. :)

Hur känns det att vara hemma igen då? :) kram



2009-02-20 @ 12:37:41
URL: http://ellee.devote.se
Postat av: Anna Lundh

Hahahahh höll på garva ihäl mig när du om och om drömde om din jäkla försvunna maxofil medan vi andra om mat. Kontrollbehov gummz ;) ? Gaaah vad jag längtar till nästa helg!! Jag kommer släpandes med min gigantiska resväska;) Puzzzz

2009-02-20 @ 19:03:04
URL: http://mizzsunshine.blogg.se/
Postat av: Daniel

Tjena !



Det är kul att höra att du är nöjd med det du har ...!



Kram, Daniel



2009-02-20 @ 22:14:45

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0